Hoppsan Svejsan!

 

Redan april månad och 2 månader kvar till skolavslutningen.. helt sjukt vad tiden går fort, så fort att man nästan inte hinner med detta "tåg" genom dagar, månader och år. Mitt första år på högstadiet närmar sig sitt slut och till hösten börjar jag i 8:an!

 

Nu i april månad är det sjukt mycket uppgifter och prov som ska fixas och ordnas, och stressen är konstant. Har mycket i luften nu, prov i olika ämnen och alla andra uppgifter och nya kapitel som ska startas och avslutas på en kort tid för att hinna med allting. 

Mitt huvud är så tungt av information från olika ämnen att jag knappt orkar lyfta det på morgonen. Man blandar ihop informationen från ett ämne med ett liknande och så blir det fel.. man måste hela tiden prestera bra och visa hela tiden att man kan hantera denna information och presentera den på ett bra sätt. Jag tror att många vill ha så bra betyg som möjligt och även jag är en av dom!

Men man får se positivt på saken, 2 månader kvar till ett 10 veckors lov!

 

För att slappna av ifrån all stress och ha min lugnande terapi har jag mina älskade 4-fotingar till stöd, som jag pysslar om och hoppar med på helgerna. Utvecklingar sker här hemma som jag noga presenterar fram och kommer ihåg djupt inne i huvudet. Kaninsporten och kaniner överlag brinner jag för och ibland så måste man ändra saker och ting för att få plats med dem!

Mina kaniner är som terapi då de alltid finns där för mig och är så glada trots att jag har en dålig dag. Jag kan viska något i ex. Henrys öra och då känns det genast s mycket bättre. 

Trots att kaniner inte kan använda vårat språk ( talförmågan ) så känns det ändå som om de förstår och det är en trygghet för mig att ha mina niner att lita på!

 

Det som tillslut blir ett problem är när man både ska få ihop socialismen, kaninerna, en hel del skolarbete, frihet och humör till ett. Det går helt enkelt inte att hålla ihop då, hur mycket man än försöker så blir det tyvärr så att det brister.. på en gång. 

Så mycket arbete och tiden är knapp, korta timmar efter skolan och man är alltid helt slutkörd när man går och lägger sig.. samma visa varje gång. 

Tur att man har stöd hemifrån, kaninerna, familjen osv som peppar mig för varje dag som går!

 

Men fortsätt kämpa på, försök att ha en jämn arbetsnivå och stressa inte upp dig alltför mycket, man kan inte vara bäst i allt hur mycket man än försöker, och det är även okej att ha mindre bra dagar. 

Och om du stressat.. glöm inte att vila ordentligt efter!

 

Kämpa på!