Hoppsan Svejsan!

 

Redan april månad och 2 månader kvar till skolavslutningen.. helt sjukt vad tiden går fort, så fort att man nästan inte hinner med detta "tåg" genom dagar, månader och år. Mitt första år på högstadiet närmar sig sitt slut och till hösten börjar jag i 8:an!

 

Nu i april månad är det sjukt mycket uppgifter och prov som ska fixas och ordnas, och stressen är konstant. Har mycket i luften nu, prov i olika ämnen och alla andra uppgifter och nya kapitel som ska startas och avslutas på en kort tid för att hinna med allting. 

Mitt huvud är så tungt av information från olika ämnen att jag knappt orkar lyfta det på morgonen. Man blandar ihop informationen från ett ämne med ett liknande och så blir det fel.. man måste hela tiden prestera bra och visa hela tiden att man kan hantera denna information och presentera den på ett bra sätt. Jag tror att många vill ha så bra betyg som möjligt och även jag är en av dom!

Men man får se positivt på saken, 2 månader kvar till ett 10 veckors lov!

 

För att slappna av ifrån all stress och ha min lugnande terapi har jag mina älskade 4-fotingar till stöd, som jag pysslar om och hoppar med på helgerna. Utvecklingar sker här hemma som jag noga presenterar fram och kommer ihåg djupt inne i huvudet. Kaninsporten och kaniner överlag brinner jag för och ibland så måste man ändra saker och ting för att få plats med dem!

Mina kaniner är som terapi då de alltid finns där för mig och är så glada trots att jag har en dålig dag. Jag kan viska något i ex. Henrys öra och då känns det genast s mycket bättre. 

Trots att kaniner inte kan använda vårat språk ( talförmågan ) så känns det ändå som om de förstår och det är en trygghet för mig att ha mina niner att lita på!

 

Det som tillslut blir ett problem är när man både ska få ihop socialismen, kaninerna, en hel del skolarbete, frihet och humör till ett. Det går helt enkelt inte att hålla ihop då, hur mycket man än försöker så blir det tyvärr så att det brister.. på en gång. 

Så mycket arbete och tiden är knapp, korta timmar efter skolan och man är alltid helt slutkörd när man går och lägger sig.. samma visa varje gång. 

Tur att man har stöd hemifrån, kaninerna, familjen osv som peppar mig för varje dag som går!

 

Men fortsätt kämpa på, försök att ha en jämn arbetsnivå och stressa inte upp dig alltför mycket, man kan inte vara bäst i allt hur mycket man än försöker, och det är även okej att ha mindre bra dagar. 

Och om du stressat.. glöm inte att vila ordentligt efter!

 

Kämpa på!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

För det första tycker jag att det är väldigt tråkigt att folk kommenterar som anonym och lite konstigt att man inte skriver under med sitt namn och står för det man skriver eller frågar, dessutom är det ju så mycket trevligare att ha ett namn att svara till sen, för mig. Jag själv brukar alltid skriva mitt namn samt länka till min blogg när jag kommenterar andra bloggar, men det är ju sån som jag är! =)

Men det konstigaste med mina anonyma kommentarer är att dom är från folk som jag känner, man undrar ju varför?

Dom frågar oftast om vem eller vilka som är mina bästa kompisar och undrar hur många djur vi har och vad jag brukar göra på min fritid och det tror jag faktiskt att dom vet vid det här laget eftersom vi tidigare vart väldigt bra kompisar och går i samma klass. 

Dessutom "anonym" är du 10 år skulle vi inte gå samma klass...;)

 

Båda killarna pratade på jättelänge och verkade inte alls nervösa. Ena killen pratade typ i 5 minuter och det var ju jätte bra. När det var min tur så blev jag nervös och det hörde man på min röst också. Jag hackade och visste inte riktigt vad jag skulle prata om. Jag hade heller ingen aning om hur lång tid det tog. Vår tid att prata var 2 eller 3 minuter ( jag kommer inte riktigt ihåg ) men jag tror att jag pratade lite iallafall..

Men när vi skulle lyssna på texten och svara på diskussions frågor var det lättare. Jag ( personligen ) tyckte då att jag pratade på en hel del och kom med egna tankar och idéer och höll givetvis med killarna. Men jag tyckte det var lättare att vara med att diskutera än att stå där framme och bli röd om kinderna.. Haha, så kändes det faktiskt.

När jag kom hem ( typ 15.40 ) satte jag mig ner och åt och gick jag upp till mitt rum och gosade ner mig under täcket och bara slappade. Och jag låg och blippade på mobilen i ungefär två timmar innan jag kollade vad klockan var. Då började jag med engelskan ( som vi har imorgon ) och det var ingen stor grej liksom, läste texten och gjorde glosorna några gånger samt skrev in some things i min kalender ( hemligt skolvapen under veckan ) och klottrea lite där! 

Imorgon ska killen ( har fortfarande inte frågat om jag får nämna hans namn) men mig hem och det verkar som alla tror att vi är tillsammans. Alla i klassen ( nästan ) tror att vi är tillsammans och det tror de i Lovisas klass också.

Okej, jag säger det en gång för alla, vi är inte tillsammans. Har ni förstått det nu? Är det inte okej att vara tjej och umgås med killar och tvärtom? Jag vill kanske inte vara med tjejer hela tiden och så jobbar jag bättre med killar. Så kan ni gärna sluta att säga det och era "väldigt roliga" skämt om mig och killen? 

Idag har det varit en helt vanlig onsdag, och nej, inga gitarrer i huvudet på musiken idag, haha ;) 

 

På idrotten så körde Anna helt slut på oss, vi körde nämligen cirkelträning, där var nämligen lite situps och armhävningar och andra saker som jag absolut inte skulle göra frivilligt. hahaha ja, det är helt okej att kalla mig latmask, för det är jag faktiskt, sportar inte och gör inte ett skit på dagarna mer en att sitta vid datan och plugga. Samma sak från måndag till tosdag, för på fredagar spårar det ut lite..

På morgonen så hade vi nationella prov, och Gud vilken press! Man var tvungen att sitta hela tiden ut. 

På morgonen hade vi läsförståelse, väldigt lätt, inga speciella svårigheter. Vi läste texterna "kameleontpojken" och "guldfiskfen" och svarade på frågor. 

På rasten så tog nästan alla något att äta. Jag hade packat ner mig en dubbelmacka med lite skinka ( kom jag ihåg det? Nytt rekord isåfall ) och det behövdes verkligen. 

Nästa prov var att skriva. Det var riktigt jobbigt, liksom kände mig inte riktigt nöjd. Kändes bara som tomma ord, inge roligt alls, och det var ju inte värsta bästa ämnet att skriva om heller. Temat för alla prov iår var " vilken cirkus! ". 

Nu är det gjort, nu vet jag hur det känns. Och om jag ska vara sån så var det ju inte farligt precis. Men visst, det är ju klart man är nervös, jag började tänka på mina betyg och oroa mig för nationella prov redan i somras, vilket känns skit onödigt nu. Varför skulle jag vara så orolig när det var flera månader kvar, och mitt på sommarlovet? Kunde jag inte bara tagit det lugnt istället för att vara orolig för något i onödan? Jag fick godkänt i alla ämnen och nationella proven får vi väll se hur det går, men det kändes bra. Så vad ni än gör, ta allt som det kommer, enjoy life :) 

Idag tänkte jag prata lite om djurplågeri, för ja, det finns överallt, även här i Sverige. Och innan jag börjar så är detta MINA åsikter, för jag har väldigt starka känslor för sådant.

 

Angora kaninerna har ju en väldigt tjock och mjuk päls, som ni säkert vet. Kaninerna nere i Kina sitter i jätte små gallerburar och väntar på att deras päls ska bli avryckt. De sätter fast de stackars angora kaninerna i alla fyra tassar och drar av pälsen, och kaninen skriker och de har ingen päls kvar efter detta. Sedan gör man kläder av pälsen och levererar det hit och säljs i våra klädbutiker. Detta gör mig så sjukt upprörd, jag menar varför just dra av pälsen när det finns klippmaskiner? jo, för att pälsen blir mjukare då, men alltså, spelar det egentligen någon roll hur mjukt det är? Kan dom inte bara klippa pälsen, för det skadar ju inte kaninen? Blir så himla arg, tänk er, att hälften av kaninern är honor, givetvis parar de dom och så föds det små angorakaniner som får växa upp med detta, som får lida genom hela sitt liv bara för sin underbart mjuka päls. Och så köper vi sådana kläder utan att ens veta om det. Jag har tre tröjor som det är angora i, utan att ens veta om det innan. 

Det jag tror att vi kan göra är att läsa på den lilla lappen på vänster sida av kläderna innan vi köper dom, om det är en sådan som jag, så köp inte tröjan. För det är väl det vi kan göra för att stoppa detta.

 

Elefanter och noshörningarna jagas för deras mycket värdefulla och dyra horn och betar. Det är en massa tjuvjägare som är ute efter pengar och därför åker de runt och skjuter både elefanter och noshörningar som sedan säljs vidare och köps av turister för mycket pengar. När tjuvjägarna avlossat skottet skär de bort betarna/hornen och lämnar de kvar blödande ,om inte det så har de ju inget att förvara sig med vilket leder till att något annat djur äter upp dom och allt är pågrund av tjuvjägarna. så idiotiskt, jag menar varför ska man göra vad som helst för pengar? om vi inte stoppar detta så kommer ju elefanterna och noshörningarna inte att finnas mer. Det är ju hemskt, jag menar, varför göra det?

 

På youtube har det varit många idioter som lagt upp videos på när de plågar djur. Det jag har hört mest av är när de binder ihop en kanins tassar och tänder eld på den och låter den plågas till dötts. Alltså fy fan vad jag bli berörd av det, och det värsta är väll att personer, oftast minde kollar på det och gör samma saker, som att rycka isär grodor och döda humlor osv. Alltså, många yngre påvärkas av undomar eller till och med vuxna människor som håller på med sådana här saker. som t.ex när man tränar kamphundar . De slår dom och gör dem aggresiva, för hunden blir ju givetvis rädd och försöker försöker försvara sig. Men det är ju inte alltid som det går, ett litet djur vet väll inte så mycket om världen, den tvingas att lyda och bli inlåst utan att ens veta det. För ja, ett djur vet inte hur idiotiska och beroende månniskor kan bli av pengar. Hur skulle världen se ut uten pengarna, kanske det inte skulle finnas något djurplågeri?

 

Iallafall, hoppas att ni förstår mig och att detta är vad jag tycker och känner.♥

 

 

Idag har det varit en lång och tuff torsdag, precis som tisdagen. Det är ju de dagar som jag hatar mest, men det kan ju dels vara att de är dagarna vi har mest ämnen på och att vi går till tre. Jag har ju gått till två sen ettan, tror jag, så det är väl därför. 

Men jag tänkte bara berätta lite om dagen och lite sånt.

 

Idag fick vi tillbaka religions proven som de flesta gjorde i tisdags, men några gjorde det i fredags. Så vi fick tillbaka dem. Jag blev väldigt, väldigt förvånad när jag såg det, för på Berit's prov är det gäller det att ha bra koll på vad ord betyder (ha ordförståelse) och det tycker jag inte att jag är bra på. Jag hade väl trott att jag skulle få ett E eller möjligtvis ett D, men det blev ett C ( detta är vad jag tycker är bra, men ni får väll tycka hur ni vill. om ni tycker det är dåligt så får ni väl tycka det, men i mina ögon är ett C väldigt bra ). Så jag är riktigt nöjd och glad.

 

Förresten, imorgon är det fredag ( jag tror att alla visste det ) och det ska bli så skönt att komma ner till valla igen. Det som är roligast är nog att laga maten på hemkunsakpen, vilket alltid är en liten utmaning. Tycker att det ska bli skit kul att göra det igen. Men fysik är nog inte mitt starka ämne, är inte alls duktig på det och tycker absolut inte om det där frågepappret, och labben är inte speciellt roliga heller, det är ju bara massa seriekopplingar varenda vecka, varenda gång. Så det är väl inge roligt på fysiken, och nu vill jag bara till hösten igen. Då hade vi kemi och det var alltid något spännande och rolig blandning vi fick göra, ni vet, som små häxor och trollkarlar, haha, miss that. Och det bästa var att det nästan aldrig några frågor. Hatar alla sorters frågor inom alla möjliga ämnen. Så det lär ju inte bli lätt.  

 

Imorgon har jag ingenting bestämt, vet varken vad jag vill eller vad jag inte vill. det är så jobbigt, och så frustrerande. Visst, man vill hitta på massa saker i helgen, sova över med kompisar och så vidare, men samtidigt vill man väl njuta av att helgen kommer och allt sådant? 

Har också blivit väldigt trött och orkar ingenting. Vill ( men samtidigt inte ) vara med kompisar och sådant och jag tror att mina närmaste vänner ser det, jag orkar inte. Jag blir så arg och ledsen för att jag inte orkar. Och då kommer vi tillbaka till mina " vill men orkar och vill inte " fasoner. Jag mår inte bra då, allting är så frustrerande, men jag ska försöka minska ner på datan och mobilen, för det är något som påvärkar mig negativt. Men mitt beroende är så himla stort, så jag vet inte vad jag ska göra för att minska det, kanske ha en maxtid framför datan? ja, jag vet inte, men någonting måste ju ändars, för så här trött kan jag ju inte vara. Är ni trötta precis som jag?

 

Bloggar kanske mer senare, för jag måste göra någonting nu.♥

 

 

 

 

 

Idag så har det varit en hård och stressig tisdag som vanligt. Vi hade islamprovet, äntligen är det gjort. * pust * ja, nu är det gjort och jag gjorde mitt bästa, men jag är absolut inte intresserad, så då blir det jobbigare. Men som sagt, nu är det gjort. 

 

Har ju funderat en del på språkvalet nere på valla. Jag vill ju gärna satsa på tyskan, men det är väldigt svår grammatik och uttalet är super svårt. Och jag vet inte hur länge det håller i sig, som jag tycker att det är roligt. På valla är det ju hårdare. Men jag har även en tanke på engelska fördjupning, för ja, engelska har man ju mest användning för när man är utomlands och det är det internationella språket som nästan alla kan, så det är ju väldigt viktigt att kunna grunderna. 

Så för mig är detta ett väldigt stort val. Men, ska ta och tänka efter en extra gång. Men tyskan, jag vet inte, men jag vill verkligen kunna det, men samtidigt inte. Haha, låter säkert konstigt. 

 

Har ju faktiskt laddat ner en app där man lär sig tyska, grammatik, stavning och uttal. Appen heter " fabulo " och den är riktigt bra, mycket roligare än att läsa i böcker eller på datan. Tror att det finns till andra språk också, spanska och osv.

 

 

Men det var allt jag hade att säga, så vi ses väll imorgon♡